10 skäl att besöka Kroatien

Visst hade jag hört mycket gott om Kroatien innan jag äntligen fick chansen att resa dit. Men det var framför allt en sak jag hade för ögonen – havet.

Text: Kristofer Kebbon

Kusten

Kroatiens Medelhavskust sträcker sig ungefär 60 mil, från Umag i norr till Dubrovnik i söder. Med alla vikar och utbuktningar mäter den 200 mil, och hela 600 mil om man räknar med de 1244 öarna. Att färdas längs denna kuststräcka är en ren njutning för den som uppskattar vacker natur. Det är en storslagen, dramatisk kust med många vikar och branta, grönklädda bergssluttningar som stupar rätt ner i det kristallklara vattnet. Om du någon gång åker hit, glöm för allt i världen inte att ladda kameran.

Vattnet

Du vet det där fenomenet när vattnet i havet är så klart att det ser ut som båtarna liksom svävar i luften? Precis så är vattnet i Kroatien. Det är magiskt. Och det skapar ett påtagligt fysiskt sug efter att hoppa i. Det nästan kräver att man ska kasta av sig kläderna och ta ett dopp. Som tur är lever vattnet upp till de höga förväntningarna. Genomsnittstemperaturen under sommarhalvåret är mellan 21 och 26 grader, och om du gillar att studera livet under ytan är sikten förstås mycket god.

Öarna

Kroatien är bokstavligen ”de tusen öarnas land”, och dessa öar utgör pricken över i:et på den fantastiska kusten. För inbitna öluffare är detta ett paradis utan slut. När jag tillbringar några dagar på Hvar, en av de större öarna i den kroatiska arkipelagen, har den annars så typiska lavendeln blommat över. Men det vore dumt att klaga. Bergssluttningarna är vackert gröna, vattnet är varmt och minst lika klart som på resten av kusten. Och det är lätt att ta sig med taxibåt till någon av de mindre, närliggande öarna. Jag väljer att utforska Jerolim, och upptäcker snabbt att just denna ö är populär bland nudister. Men det gör inget, det är enkelt att hitta en egen badklippa för sitt efterlängtade rendez-vous med det förföriska vattnet.

Städerna

Den första staden jag besöker är Dubrovnik, Kroatiens kanske mest kända stad och ett av de populäraste resmålen i landet. Jag faller pladask. Här finns havet, historien och inte minst arkitekturen. Att vandra omkring i Dubrovniks gamla stad är som att befinna sig i en saga. S:t Johannesfästningen, Sponzapalatset, Rektorspalatset, Franciskanklostret, Dominikanklostret, Onofrio-fontänen, den två kilometer långa ringmuren… Här finns byggnader och miljöer som räcker till många säsonger av Game of Thrones (den populära tv-serien spelades delvis in här). Inte heller är den gamla stadsmiljön förstörd av krimskramsförsäljare. Trots de många turisterna känns Dubrovnik rent och oförstört. Och det är svårt att tro att det föll 2 000 bomber över staden under kriget i början av 1990-talet. Med hjälp av EU och UNESCO har staden restaurerats varsamt och stilfullt.

Här finns gott om caféer, barer och restauranger och ett och annat jazzband som använder gator och torg som scen. Men kanske framträder stadens skönhet allra bäst när man tar linbanan upp till bergstoppen och på avstånd ser stadens vackra läge på en udde i det knallblå havet. Att invånarna själva trivs bra går inte att ta miste på; alla vill stanna i Dubrovnik. De flesta människor jag möter är födda och uppvuxna här, och när jag frågar vart de reser på semester förstår de inte frågan. Allt finns ju här?

I Split är historien lika påtaglig som i Dubrovnik, och då främst i den gamla stadskärnan. Bakom strandpromenaden Riva ligger det som en gång i tiden var ett palats för den romerske kejsaren Diocletianus. Det är ett av de mest välbevarade romerska palatsen och utgör en stor del av Splits centrum. Precis som i Dubrovnik är den gamla stadskärnan högst levande utan att vara förstörd av kommers och turism, mycket tack vare UNESCO-skyddet. Och även här har det spelats in scener till den omåttligt populära tv-serien Game of Thrones.

Reser man till halvön Istrien med flyg hamnar man troligtvis i Pula, som är regionens största stad. Staden är mest känd för sin Colosseum-liknande amfiteater, som är världens sjätte största och en av de mest välbevarade. Som i så många andra kroatiska städer slås man av det historiska arvet och arkitekturen. Det är inte ovanligt att man i ett och samma kvarter kan se landets olika historiska epoker representerade i arkitekturen: romarriket, venetianska republiken, Mussolinis fascistiska Italien och Titos kommunistiska Jugoslavien. Det är faktiskt en ganska fascinerande historielektion.

Även på ön Hvar finns städer, om än betydligt mindre. Den största heter praktiskt nog också Hvar, och är ganska bedårande. Det mesta kretsar kring hamnen, där massor av lyxyachter, fartyg och mindre båtar kommer och går, som ett ständigt pågående skådespel för de café- och restaurangbesökare som frekventerar hamnens många uteserveringar. Strax intill hamnen ligger piazzan, som i folkmun kallas ”vardagsrummet” eftersom det är här lokalbefolkningen umgås. Klientelet ändras dock under dagen – på morgonen är det mest gamla damer som dricker kaffe, framåt elva vaknar konstnärerna. Och så vidare. Promenerar man en bit, förbi de vackra vita husfasaderna, leder strandpromenaden bort till badklippor och grusstränder i såväl väster som i öster. I kvarteren runt piazzan finns små mysiga gränder med barer, restauranger och boutiquer. På kvällen ökar sorlet och musiken i intensitet; det råder inte någon brist på barer, restauranger och diskotek.

Städerna i Istrien är värda ett kapitel för sig. Det finns över 100 befästa byar och städer i Istrien, som alla byggts uppe på höjder med försvarsmurar runt omkring sig. Under mina dagar i Istrien besöker jag bland annat tre av dessa: den vackra medeltidsstaden Motovun, konstnärsfästet Groznjan och så lilla Buzets, känt för sina tryfflar. Jag besöker också den undersköna kuststaden Rovinj, som ursprungligen var en ö, men som nu sitter ihop med fastlandet som en halvö. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att rangordna Istriens städer men frågan är om inte detta är halvöns vackraste stad.

Landets historia

Kroatiens strategiska läge, som en korsväg både mellan såväl öst och väst som nord och syd, har gett landet en händelserik och delvis våldsam historia. Säkert jobbigt för dem som var med då det begav sig, men ganska fascinerande för en besökare idag. Här finns spår från antikens greker, men framför allt romerska lämningar som Diocletianus palats i Split och amfiteatern i Pula. När romarriket så småningom gick under tog bysantinska erövrare över, följt av venetianare, österrikare, ungrare, italienare... Och alla har lämnat sina bidrag till den kroatiska kulturen. Under 1990-talet genomgick Kroatien en utveckling utan motstycke i Europa. Från kommunismens kollaps, genom ett inbördeskrig och slutligen till nationellt oberoende och relativ stabilitet – allt inom loppet av fem år. Idag har turisterna hittat tillbaka till Kroatien och man ser inte så många spår av kriget, den enda turistort som egentligen påverkades var Dubrovnik.

Arkitekturen

Kroatiens arkitektur är lika intressant som dess historia, och naturligtvis tätt sammankopplad med densamma. De olika perioderna i landets historia syns tydligt i arkitekturen. I det gamla palatsområdet som utgör Splits gamla stad är husen en blandning av alla årgångar från 200-tal till 1900-tal. Och på vissa håll kan man få en historielektion bara genom att studera ett hus eller kvarter. I Pula ser jag flera exempel där nästan alla historiska perioder ryms i en och samma byggnad – romerska palats, venetiansk gotik, österrikisk jugend, Mussolinis modernism, Titos öststatsarkitektur från den jugoslaviska perioden...

Människorna

Jag ogillar egentligen att generalisera, men kroaterna tycks onekligen vara extremt vänliga. Alla jag möter är mycket tillmötesgående och när jag vid ett tillfälle drabbas av ett plötsligt regn på en uteservering dröjer det inte många sekunder förrän personalen kommer springande med gratis regnponchos. Dessutom ber de om ursäkt för vädret och drar helt oombedda av 10 procent på notan. Som svensk häpnar man – det var ju bara några regndroppar! En annan gång, när jag ska köpa tandkräm i en liten närbutik, undrar kassörskan försynt om jag inte hellre vill ha ett lokalt märke som bara kostar en fjärdedel av priset. Att lura turister är uppenbarligen inget man ägnar sig åt här.

Maten

Den kroatiska maten är mycket varierande. Det centraleuropeiska köket dominerar inlandet, fisk och skaldjur är vanligt vid kusterna och de italienska influenserna märks tydligast i norr. Restauranger och ”konobas” (tavernor) finns överallt, och den relativt låga prisnivån gör att man garanterat får valuta för pengarna. Resans största kulinariska upplevelser får jag i Istrien, Kroatiens svar på Toscana. Redan under den första förmiddagen får jag vara med om en tryffelprovning. Den vita tryffeln, ”skogens vita guld”, är mest exklusiv och kan betinga ett kilopris på upp till 5000 euro. Tryffeln, såväl svart som vit, dyker sedan upp på flera restaurangbesök i Istriens inland. Gastronomi är nämligen en stor del av livet i det som brukar kallas ”det gröna Istrien” (”det blåa Istrien” är kusten). De kulinariska upplevelserna fortsätter sedan med grappaprovning i Buzets, femrätters tryffellunch i Motuvun, olivoljeprovning hos familjen Ipsa i Livade, vinprovning på vingården Stancija Meneghetti… Ja, ni fattar. Gillar man livets goda är Istrien ett bra ställe.

Game of Thrones

Jag har själv inte följt tv-serien Game of Thrones men det har mitt resesällskap, fotografen Toni. Och han är eld och lågor. Jag får lära mig att Dubrovnik är inspelningsplatsen för det som i tv-serien kallas ”King’s Landing” och Split för såväl ”Meereen” som ”Braavos”. Faktum är att vi flera gånger under vår resa lyckas missa inspelningarna med en hårsmån. När vi lämnar Dubrovnik får vi höra att filmteamet förväntas anlända nästa dag. När vi kommer till Split har de precis packat ihop och dragit vidare.