Sök på ving.se
Två av Hollywoods största samtida stjärnor gifte sig i fjol, Alicia Vikander och Michael Fassbender. De kunde valt att bo i Los Angeles eller New York, där filmjobben finns. De kunde valt London, där de båda bott tidigare, eller Vikanders hemstad Stockholm. I stället har de valt – Lissabon. Skvallerpressen har oförstående kliat sina huvuden, men när man promenerar runt i Lissabon som förstagångsbesökare är det lätt att förstå varför. §§ Text: Jan Gradvall Foto: Istock, Ving
Lissabons historiska centrum ligger på sju kullar, vilket gör att många gator är för branta för bilar. I stället finns hissar och spårvagnar som långsamt segar sig upp för kullarna. Det är svårt att känna sig jäktad i Lissabon.
Västra delen av staden utgörs av en av upphöjd park, Parque Florestal de Monsanto, en av världens största stadsparker, med panoramautsikt över staden. Ett uttalet syfte med parken är att göra invånare och besökare medvetna om stadens klimat, flora och fauna. Lissabon hyperventilerar inte, Lissabon djupandas.
Kullarna och närheten till hav och himmel bidrar också till att Lissabon är en av de ljusaste städerna i världen, ett ljus som förtrollade impressionisterna. Det bästa sättet att uppleva staden är att sjunka ned vid en av de oemotståndliga utomhuskiosker som finns överallt i staden, beställa en drink eller kaffe, och bara suga in morgonljuset, eftermiddagsljuset eller kvällsljuset. Eller att gå till ett av de hål-i-väggen-barer där äldre kypare säljer enbart ginjinha eller ginja, en slags körsbärslikör gjord på sura bär, som man sedan dricker stående ute på gatan. Mer portugisiskt än så blir det inte.
Samtidigt finns det ung energi i dagens Lissabon. Många drar paralleller mellan Lissabon och San Francisco. Branta gator. Spårvagnar. Precis som San Francisco har även Lissabon en jättelika röd bro som sträcker sig över ett sund. Lissabon har också på senare år fått en bubblande startup-scen.
Staden har en ung borgmästare, Fernando Medina, som personifierar den udda kombinationen av aktiv socialist samt modern ekonom som brinner för fri företagsamhet. Nya företag startar oavbrutet, det byggs överallt, gamla byggnader förvandlas till lyxiga lägenheter. När andra städer som Berlin och Barcelona klagat på omfattande Airbnb-uthyrning så välkomnas det av Lissabon som säger att man vill ha fler turister.
Vill man känna pulsen av det nya Lissabon ska man bege sig till ena brofästet vid Lissabons egen Golden Gate. Den drygt två kilometer hängbron hette ursprungligen Salazarbron, efter den diktator som styrde landet, men efter den fredliga nejlikerevolution den 25 april 1974 bytte den namn till 25 april-bron. Under bron ligger LX Factory, ett gammalt fabriksområde som byggts om till ett kluster av restauranger, hipsterkaffeställen, modebutiker, boutiquehotell, gallerier, kontor. När byggnaderna inte räckt till har man ställt dit containrar. En container har byggts om till en sminkbutik, en annan till tidningsaffär. Vill man ha koll på vad som händer i staden – konserter, klubbar – finns svaren inne på LX Factory, med affischer, flyers eller helt enkelt bara folk som har koll.
Traditionell portugisisk mat är, för att vara helt ärlig, inte i klass med italiensk eller spansk. Men renoveringsvågen har fört med sig en ny generation krögare som experimenterar med internationell kokkonst och Atlantkustens lokala råvaror. Internationella influenser finns naturligt i Lissabon. Människor har anslutit från forna kolonier och länder där det talas portugisiska som Angola, Mocambique, Macao, Brasilien och Kap Verde.
Lissabon är en stad av kakel, kakel, kakel – överallt kakel – och husfasader i starka färger. Bostadshus som är rosa, havsblå och smaragdgröna kan ligga bredvid varandra. När mörkret lägger sig, och barerna öppnar, kliver Lissabon tillbaka i tiden. Klappret från stadens karaktäristiska och förstummande vackra kullerstenar i vitt och svart ger långa ekon. Palmer vajar i kvällsbrisen. Under andra världskriget,när Lissabon var känt som tillhåll för spioner, uppträdde Josephine Baker på Lissabons eget Broadway och hade, enligt legenden, hemliga meddelanden till de allierade som hon förvarade innanför sin bh.
När man är mätt kan slinka in på en fado-klubb. Sätta sig vid bardisken och lyssna på dessa vemodiga portugisiska sjömanssånger, med influenser från Brasilien, Afrika och arabvärlden, vars refränger lättar ankar från vardagen och seglar ut över Atlanten.
Journalisten Catarina Portas affärskoncept leder Portugal in i framtiden genom att lyfta fram dess historia. Fantastiska vackra och inspirerande butiker där det säljs nygamla inredningsprylar och accessoarer som är tillverkade i Portugal. Det finns flera butiker där man kan hitta tvålar, skor, leksaker, anteckningsböcker, lokala matvaror.
Den stora paradgatan. 90 meter bred, över en kilometer lång. Lyxbutik efter lyxbutik och dyra hotell. Men också en fin promenadsträcka längs vackra husfasader, svalkande träd och utomhuscaféer och kiosker där man kan dricka kaffe, juice, vin och äta. Promenera ända upp till Parque Eduardo VII.
Ta spårvagnen från Lissabons centrum till sandstränder och fiskmarknader. Cascais och Estoril, endast en dryg halvtimme bort, är pärlor på Portugals riviera. Världens bästa fotbollsspelare, Ronaldo, har valt att bygga sitt lyxhus i Cascais. Man förstår varför.
Jättelik bokhandel inne på LX Factory-område som fångar energin i området. Många nöjer sig enbart med att fika. Inne i Lissabons centrum finns världens äldsta bokhandel, Bertrand Books, öppen sedan 1732, dock med i första hand litteratur på portugiska.
Ett torg med själ, litet, lugnt, högt beläget, ett av Europas vackraste. Promenera upp hit eller ta den berömda Santa Justa-hissen, en järnhiss som ritades av en lärling till Gustave Eiffel.
Ett utmärkt exempel på det nya Lissabonköket. En bardisk med ätande runt kockar som under ledning av kocken Kiko Martin (utbildad i Paris, jobbat på The Fat Duck i London). Nyfångad fisk från Atlanten tillagas i citrusjuice. I taket en gigantisk bläckfisk. Väldigt goda drinkar. Ingen bordsbeställning, värt att köa.
Bairro betyder område och alto betyder hög.
Charmiga kvarter som hela tiden överraskar med små restauranger, barer, bagerier och butik.
är en av våra mest hyllade kulturjournalister och Sveriges ”go-to guy” när det gäller populärkultur. Han skriver regelbundet i bl.a. DI Weekend, Dagens Nyheter och Café.
