Sök på ving.se
På Ibiza ryms det mesta. Från soldyrkare vid stränderna i Ibiza stad, till solnedgången på Café del mar i San Antonio.
Här finns trendiga klubbar i Platja d’en Bossa, och här finns afternoon tea i Santa Eulalia. Här finns vingårdar, små badvikar, fräsig shopping och kvardröjande hippies. Välkommen till en av Medelhavets trendigaste öar.
Det var på trettiotalet som omvärlden upptäckte Ibiza. Som vanligt var det arkitekterna som var först. I takt med tidens funktionalism blev de imponerade av öns byggnadstradition och flockades hit för att få inspiration. Med sig tog de vänner och familj, ofta tongivande i sina kretsar, och Ibiza hamnade på kartan som ett elegant och genuint resmål. De första hotellen byggdes i San Antonio och Ibiza stad på trettiotalet. Nästa stora händelse var hippievågen på sextiotalet. De kom, de såg, de gillade. Och de blev kvar. Det är de och deras efterkommande som står bakom mycket av dagens Ibiza, inte längre bara ett stort party i Medelhavet, utan också sköna loungebarer, snygga familjehotell vid långgrunda stränder, innovativa restauranger och, med några undantag, en skön integritet som gör att Ibiza förblivit Ibiza.
Ushuaias dramatiskt smyckade fasad är på många sätt emblematisk för Playa d’en Bossa. Här möts det senaste, nyaste och trendigaste för att dansa, se och synas i rätt inramning. Och inte blir det sämre av den kilometerlånga stranden som kantas av klassiska Beach Clubs, som till exempel Bora Bora.
En av Playa d’en Bossas stora fördelar är just den långa stranden, det innebär att nästan vartenda hotell får plats på första parkett, och de som orkar samlas gärna här för att njuta av soluppgången innan de går in och festar vidare. Men allt är inte party i Playa d’en Bossa. Läget vid stranden, med några av öns bästa hotell och Ibiza stad på bekvämt promenadavstånd betyder att man kan plocka det bästa, eller vad som passar för stunden, vare sig det är en eftermiddag på ett spa, en aperitif med utsikt över folklivet eller kanske en lång natt på dansgolvet.
Dalt Vila är den äldsta, muromgärdade delen av Ibiza stad. Det blir rätt tydligt att det också är den högsta delen när man ska ta sig upp på toppen av bastionen St Lucia. Det är långa trappor, ofta i stekande sol. Men det är mödan värt. Belöningen är en strålande utsikt över både staden och hamnen. Där går båtarna till Formentera, där ligger Paseo Vara del Rey med sina svalkande glassbarer och där ligger Puig de Molins med sina kvarnar. Både utsikten och den stadiga brisen gör att man gärna blir kvar här uppe en god stund innan man ger sig tillbaka in i Dalt Vilas slingrande gränder för att så småningom komma ut i Sa Capelleta eller La Marina, stadsdelarna närmast nedanför Dalt Vila.
Ibiza, eller Eivissa på den lokala dialekten Ibicenco, är öns huvudstad, och har nog varit det i ett par tusen år, ända sedan fenicierna vadade iland och bestämde sig för att de seglat långt nog. Just La Marina vänder sig mest till turister, men resten av stan är skönt spansk, tar gärna en lång siesta och skulle aldrig drömma om att prata något annat än spanska.
Det är en helt vanlig kväll i San Antonio och suget mot Cafe del Mar och solnedgången blir tydligt. Skrålande grabbgäng från Manchester och Leeds delar trottoar med möhippor från Tyskland och eleganta par från Italien. Hela Europa har kommit hit och det enda de har gemensamt är att ingen verkar ha fyllt 25, och att alla har en tatuering någonstans på sina rätt exponerade kroppar.
Stranden är packad. Det är här kvällen börjar, solen ska gå ner i havet, loungemusiken ska strömma ut från barerna och ännu en magisk natt ska ta sin början. Det är en helt vanlig kväll i San Antonio.
I Es Canar är det fortfarande sextiotal. I alla fall på onsdagarna då den största av alla öns hippiemarknader bryter lös. Marknaden är stor, och än gör den väl skäl för namnet. I alla fall om hippie är någon som syr och stickar kläder eller hamrar fram smycken för avsalu till turister.
Men mycket här är unikt, det mesta är producerat på ön, och allt är inte hampa och batik. Man frestas att byta ut ordet hippie mot designer, för det mesta av det som säljs är både snyggt och elegant, till rätt blygsamma priser. Och det finns mycket att välja på, i flera hundra stånd säljs smycken, kläder, hattar, väskor, hantverk av olika slag och en hel del annat
Santa Eulalia är Ibizas tredje största stad, och lever minsann inte bara på turister. Det ger staden en skönt egen personlighet, lite som en favoritmoster. Hon må vara lite gammaldags och egen, men hon skäms inte för det, och hon försöker inte vara något annat än det hon är, en skön stad där engelska pensionärer trivs lika bra som trebarnsfamiljen från Holland.
Ändå följer Santa Eulalia med sin tid. Nere i marinan kan man beundra båtar värda lika mycket som en medelstor svensk stad och matmarknaden skulle få vilken svensk kokboksförfattare som helst att dregla av glädje. Vinkännarna får sitt lystmäte på Bodegas Ribas, som specialiserat sig på öns egna viner, och behöver man nåt snyggt till kvällens nöjen finns det en del att välja på i butikerna nere i marinan. Men kom ihåg att de som handlar här ofta har råd med en yacht också.>
Sa Caleta, Es Cubells eller Cala Conte? Kärt barn har många namn och det kan vara svårt att välja bland Ibizas alla stränder. Somliga, som till exempel Es Cubells ligger otillgängligt, kräver bil och har inte plats för så många. Men de som får plats känner att solen lyser lite extra just på dem. Andra stränder, som Platja d’ en Bossa ligger rätt utanför hotellet, och det är bara att gå ut och bada när lusten faller på.
Till stränderna norr och söder om San Antonio kommer man med badbåten som far som en bäver fram och tillbaka längs kusten. Vilken strand man slutligen fastnar för är ju såklart en smaksak. Det finns de som längtar efter en liten sandstrand långt inne i en klippig vik, medan andra föredrar ett långt, obrutet svep av sand, som gjort för jogging och vattenskotrar. Somliga vill ha en långgrund sandbotten, andra längtar efter klippor och stenar att snorkla på. Och alla hittar sin strand på Ibiza.
