Sök på ving.se
London är en magisk plats för alla åldrar. Jan Gradvall reste dit i jakt på den osynliga mystiken. Här är hans rapport.
Det är ett misstag att resa till London med barn och utgå från att man kan göra precis samma saker man brukar göra som vuxen. För barn som dras runt i affärer hela dagarna blir London bara en alldeles för stor storstad. Tricket är att i stället lära av Harry Potter. Att leta efter den osynliga magin.
London är en magisk plats för alla åldrar. Det gäller bara att putsa glasögonen och vara lite uppmärksam. Med den inställningen hinner man uppleva så mycket under dagarna att det funkar att förhandla till sig egna shoppingräder och långa sittningar på restaurang på kvällarna. Och kanske till och med en pint på puben runt hörnet.
Tar man Heathrow Express in till London anländer man till Paddington Station. Myllret av människor som möter en gör att de flesta snabbt skyndar mot taxikön. Gör inte det. Ta i stället tid att leta efter statyn av Björnen Paddington, en av barnlitteraturens artigaste och mest välklädda figurer.
På julafton 1956 såg författaren Michael Bond en ensam, övergiven teddybjörn i en affär nära Paddington Station. Han köpte den i present till sin fru. Tio dagar senare hade han skrivit en berättelse om björnen som fick namnet Paddington. I den första historien hittas Paddington på tågstationen av en familj sittandes på en resväska med skylten ”Please look after this bear”. Michael Bond har sagt att han mindes bilder från Paddington från andra världskriget där evakuerade barn, med små resväskor, vinkades farväl av föräldrar.
”Ska vi först gå och se världens största diamanter? Eller börja leta efter perrong 'nio och trekvart' där Hogwarts-expressen avgår?”
Medan man scannar utbudet av Paddingtonbjörnar – jo, självklart finns de till salu i ett stånd på stationen – får man även som vuxen en fördjupad bild av en tågstation som är så mycket mer än en tågstation. Det går även att tänka på avsnittet av ”Sherlock” där Benedict Cumberbatch och Morgan Freeman tar tåget från en av dessa plattformar för att leta efter Baskervilles hund.
Det är även värt att påminna om att det från just Paddington tar endast en dryg timme med vanligt tåg för att komma till Oxford, en idyllisk resa för alla åldrar få kommer på tanken att göra. Parallellt med ”Kommissarie Morse”-turism kan man i Oxford även vandra i fotspåren efter CS Lewis och JRR Tolkien, författaren till böckerna om Narnia och Saga om ringen. En perfekt dagsutflykt under en Londonresa.
För att spåra Harry Potter ska man ta sig till en annan tågstation, King’s Cross. Perrong ”nio och trekvart”, den hemliga perrong som man behöver bryta igenom en osynlig barriär för att nå, ligger mellan perrong 9 och 10. King’s Cross har fått så många frågor att man nu har satt upp en skylt. Ingen får heller missa att besöka inspelningsstudiorna från Harry Potterfilmerna med bevarad rekvisita från filmer. Det krävs att man bokar biljett minst en månad i förväg men är värt varenda penny. Som vuxen tyckte jag inte det var tråkigt en sekund.
Att ta sig mellan platser brukar vara det mest uttröttande man göra i städer. Inte i London. Ingen stad i världen har så romantiserade och spännande kommunala transportmedel som London. De röda dubbeldäckbussarna. De säregna bulliga taxibilarna. Alla känner igen dem från filmer, tv-serier, böcker. Om man någon gång försökt ta med sig barnvagn ned i tunnelbanan – please, don’t even try – är man extra tacksam för just storleken på Londons taxibilar.
När jag var åtta år åkte jag till London och England med min pappa. Eftersom jag gillade Robin Hood och ville se Sherwoodskogen så åkte vi dit – ända till Nottinghamshire. Det visade sig att det inte längre är en skog, det är en park med skylten ”Welcome to Sherwood Forest”, men det var stort för mig – när jag blundade kunde jag höra pilarna vina – och jag har försökt komma ihåg den inställningen när jag själv blev föräldrar.
Även när jag blev vuxen och började åka till London för att gå på klubbar och konserter, så har jag haft kvar mina första barnintryck av London. Åren då jag läste Illustrerade Klassiker- versioner av Charles Dickens böcker ”David Copperfield” och ”Oliver Twist” påverkar hur jag ser på staden.
Tower of London
Det sällskapsspel jag spelat flest gånger i hela mitt liv är Den försvunna diamanten. Den diamant man letar efter i det spelet, Afrikas stjärna, finns på riktigt bland kronjuvelerna i Tower of London. Tower of London blir mer hanterbart för barn om man bara koncentrerar sig på ett par saker: förslagsvis diamanterna och tortyrkammaren. Man kan även – om man har tonåringar – peka på de tama svarta korparna som alltid hänger på Towern och upplysa om att det var härifrån ”Game of thrones”- författaren George RR Martin fick idén med korpar i handlingen.
Taktiken med att bara koncentrera sig på en enda sak gäller för övrigt för British Museum. Kör egyptiska avdelningen och presentshopen, det räcker.
Ett sista tips om du ska resa till London med barn: Gör inte misstaget att på British Museum irra runt och leta efter den stora kinesiska bronsormen med nio huvuden från den tredje ”En natt på museet”-filmen. Den finns inte. London är ibland – bara ibland – ännu bättre på film.
Kronjuvelerna är en briljant upplevelse i alla bemärkelser, särskilt om man läst på lite innan. Cullinandiamanten, Afrikas stjärna, upphittad 1905, sitter i en spira. Den andra stora legendariska diamanten, Koh-i-noor, persiska för ”berg av ljus”, sitter i en drottningkrona. Säkerhetspådraget runt omkring förhöjer bara upplevelsen. Spionfilmsvibbar! Missa inte heller den lilla tortyrkammaren i bottenvåningen på ett av tornen. Inga överdrivet blodiga bilder, bara kittlande för fantasin. Vid Themsen
Ett ställe du inte får missa om du reser till London med barn. En av världens två mest berömda leksaksaffärer, FAO Schwartz i New York, lades nyligen ner, men Hamley’s håller ställningarna sen 1760. Alla stora mjukisdjur i bottenplanet påminner om originalnamnet på butiken, Noah’s Ark. Värt att påminna om när man genomsvettig står bredvid någon som inspekterar 376 olika legokartonger: under andra världskriget bombades Hamley’s fem gånger men reste sig varje gång. 188-196 Regent Street
Ärligt talat, om man inte absolut vill ta en selfie med One Directionvaxdockorna, skippa Madame Tussauds, det är inte värt köerna. Filmstudion där Harry Potter-filmerna spelades in, däremot, överträffar alla förväntningar. Krävs tåg för att ta sig dit, samt biljett bokad i förväg, men allt förklaras superpedagogiskt på hemsidan. Leavesden, Hertfordshire
Ett riktigt krigsfartyg som numera är ett museum. När man går runt känner man: varför var inte historielektionerna så här levande? Deltog vid sänkningen av tyska slagkryssaren Schanhorst vid Nordkap 1943 samt vid bombardemanget före Dagen D, landstigningen av Normandie. Vid Themsen
Den underjordiska bunker där Churchill ledde Storbritannien under andra världskriget. Man behöver inte läsa en enda skylt för att förstå allvaret och drabbas av stämningen. Missa inte heller att kvarteren och byggnaderna runt omkring, Whitehall, är plats för British Ministry of Magic som syns i Harry Potter-filmerna. I James Bond-filmen ”Skyfall” står Daniel Craig på ett tak i Whitehall. Clive Steps, King Charles St.
Precis lagom stort undervattensakvarium, mitt i city. Mycket fint presenterat. Majestätiska hajar och eleganta rockor som glider framför ens näsa. Vuxenbonus: en nyckelscen i filmen/pjäsen ”Closer” är inspelad här. County Hall, Westminster Bridge Road
