Andar, visst finns dom!

Thailändska traditioner - Andar

Den thailändska befolkningens tro på olika naturgudar går flera tusen år tillbaka i tiden. Långt före det att dagens religioner etablerades dyrkade befolkningen osynliga krafter som kunde hjälpa och beskydda dem i det vardagliga livet. Det handlar om onda och goda andar, spöken och demoner samt döda förfäders förmåga att påverka. Denna dyrkan av andar, natur och förfäder kallas animism.

Även om de flesta av Thailands 70 miljoner invånare är buddhister, praktiserar de en mycket tolerant och lite egen variant av buddhism, som påverkats av både hinduism och animism. När buddhismen först kom till Thailand övergav befolkningen nämligen inte sina animistiska seder och traditioner. I stället införlivade man buddhismen så att den kom att passa dem och deras behov. På så sätt kom den att bli den färgrika och originella levnadsfilosofi den är idag. Det är endast i grannländerna Laos, Kambodja och i viss mån Burma man kan finna något som liknar den folkliga thailändska vardagsbuddhismen av idag.

Den observante Thailandsbesökaren kan uptäcka offer och gåvor till andar lite varstans. På gatan framför butiker och marknadsstånd, på små hyllor i restaurangerna, intill storvuxna gamla träd och på en lång rad fler platser. De är alla tydliga tecken på en levande animistisk tro, påtagligast och mest iögonfallande av dem är de många andehusen. De thailändska andehusen är dockskåps- eller fågelbordsliknande miniatyrtempel på en pelare eller ett bord, ofta utrustade med både tinnar och torn. Andehusen fångar ögat, fascinerar och förundrar den tillfällige besökaren från Skandinavien.

När mark bebyggs och hus anläggs måste man be de andar som redan bebor platsen om tillåtelse. Innan arbetet påbörjas hålls därför en ceremoni, under ledning av en brahminpräst, där man skänker gåvor och visar sin respekt. När bygget sedan är färdigt måste det ordnas med boende också till områdets andar. Gör man inte det flyttar kanske andarna in till människorna i huset, och detta vill man undvika. Andarna kan dessutom bli irriterade och arga, och då ställa till med problem och elände. De kan orsaka både olyckor, sjukdom och död, om man inte håller sig på god fot med dem.

Precis som hos oss människor finns det både vänliga och ovänliga andar. De är alla lite oberäkneliga, lättirriterade och de räknar kallt med att bli uppvaktade, informerade och tillsedda. Om inte dagligen så i alla fall en gång i veckan och vid stora högtider.

Andehus kan se ut på många olika vis och standarden har genom åren stegvis utvecklats. Enligt antropologen Marlane Guelden finns det mer än 100 olika typer av andehus i Thailand. Vanligast är ett andehus påminnande om ett traditionell thailändskt hus, alternativt ett tempelliknande hus i Angkor Watstil. Andehusen är oftast gjorda av trä, betong eller tegel, men det finns inga regler för vilket material som måste användas – så även poppiga och smått kitschiga varianter i glas, granit, marmor eller mosaik förekommer idag. Husen speglar husägarens status, rikedom och kanske i viss mån även fåfänga, då de kan vara mycket dyra. Många av de andehus som idag står framför större företag, gallerior och lyxhotell får nog betraktas som riktiga skrytbyggen.

Storleken på husen varierar; ett andehus kan vara stort som en normal lekstuga, men de flesta är ganska små, något större än de hus vi har på våra fågelbord. Det är viktigt att andehuset är minst lika fint som det hus det ska skydda och bevaka, helst finare. Det är också viktigt att andehuset inte skuggas av den stora byggnaden. I tätbefolkade städer ses därför ofta andehus placerade uppe på taken.

Det är brahmin-prästen som avgör var andehuset ska placeras, astrologi och geografi samt en mängd andra mer eller mindre komplicerade rekommendationer spelar in. Det anses mycket fördelaktigt om andehuset kan placeras så att dess framsida är vänd mot norr, öster eller nordöst. En placering med framsidan mot söder eller väster bör däremot med alla medel undvikas. Placerar man andehuset i närheten av ett träd är det bra, men direkt närhet till en toalett är inte bra. Höjden på ett andehus bör vara i ungefärlig nivå med huvudhusets ägares ögon, när denne står framför. Om ett färgat andehus används, brukar färgen vara den som symboliserar husägarens födelsedag.

Vetskapen och känslan av att man sköter om och visar andarna respekt skänker huvudhusets boende själsligt lugn och inre trygghet i vardagen. Tron på dessa andar kan kanske av vissa ses som skrock och vidskepelse, men tron i Thailand är fortsatt stark, både på landsbygden och hos stadsbor.

Det händer numera att anden får moderna ting offrade till sig, kanske en liten bil, en fotboll eller ett flygplan. Mer traditionella gåvor är hästar, elefanter, betjänter och dansare i miniatyr. När någon i huvudhusets familj fått en önskan uppfylld, t.ex. lyckats bra på ett skolprov, vunnit på det statliga månadslotteriet eller tillfrisknat från en jobbig sjukdom, skänks det nya gåvor till anden.

När ett andehus blir för gammalt och behöver bytas ut måste en ny ceremoni, snarlik den som hölls vid invigningen, utföras. En brahminpräst ber då andarna att flytta ut ur det gamla andehuset så att detta kan flyttas och ersättas. Ett trasigt gammalt andehus får normalt sin slutförvaring intill ett storvuxet fikusträd.

Som ni märker finns det mycket att säga om Thailands andehus. Men framför allt tycker jag att man kan se dem som en vacker, andlig och spirituell variant av hemförsäkring.