Buddha – mannen, myten, legenden

Buddhas familj var ariska hinduer av krigarkastet Kshatriya och hans far Suddhodana var härskar furste över ett av dåtidens många indiska kungadömen. Suddhodanas hustru Maya konstaterades vara gravid efter en underlig och intensiv dröm. I drömmen såg hon en trumpetande vit elefant med en lotusblomma i snabeln cirkla sig runt tre varv för att sedan via kroppens högra sida tränga in i livmodern. Drömmen tolkas av brahmin-astrologer som ett tecken på att ett barn med extraordinära egenskaper och med ett speciellt, om än obestämbart, öde är att vänta. Vita albinoelefanter har ännu idag ett mycket starkt symbolvärde i nationer med buddhistisk tradition.

Härskarparets son, prins Siddhartha, föds under ett vackert blommande Ashokaträd i Lumbini-parken, en fullmånedag i maj cirka 500 år före Kristus. Siddharthas mor dör endast några dagar efter födseln och istället blir han omhändertagen av sin moster, Mayas yngre syster Prajapati (som även hon var gift med Suddhodana). 32 speciella tecken på Siddharthas kropp påstås av visa män indikera en framtida storslagen härskare, alternativt en universell andlig ledare.

Kung Suddhodana oroas mycket över möjligheten att hans enda arvinge skall komma att avsäga sig makten och lämna allt världsligt. I förhoppning att Siddharthas medlidande för omvärlden och intresse för det andliga aldrig ska komma att väckas, låter Suddhodana bakom höga murar bygga vackra palats med ljuvliga lustträdgårdar, sköna pooler och fontäner.

Siddharthas uppväxt är mycket behaglig och bekymmersfri, ett liv i lyx med det yppersta av mat och dryck, kvinnlig fägring, underhållning och stimulerande umgänge. Vid 16 års ålder gifter sig Siddhartha med sin vackra kusin Yasodahra, efter att först fått visa sig henne värdig i en fälttävlan mot andra hugade giftassugna rivaler. Paret får en son som ges namnet Rahula.

29 år gammal lämnar prins Siddhartha för första gången sin skyddade och överbevakade tillvaro och beger sig ut i den intilliggande staden, i sällskap med sin förtrogne vagnkusk Channa. Det mänskliga lidande han bevittnar, skakar om och förändrar drastiskt hela hans tillvaro och livsuppfattning. Siddhartha ser en skröplig tärd åldring, en svårt sjuk människa och en avliden på väg att föras till sin kremering. Han möter också en mager, omkringvandrande vedisk yogi i enkel klädsel – en helig man som lämnat allt för att söka inre frid –och förundras över det lugn denne utstrålar.

Efter att sett människors lidande och sorg och insett att åldrande liksom sjukdom är en naturlig del av livet, att allt är förgängligt och att inget kan undfly döden, ligger Siddhartha sömnlös och våndas i många nätter. Fylld av frågor och med en förvirrad känsla av otillfredsställelse beslutar han att försöka finna svar på vad som är grunden till lidande, och hur livet bäst ska levas för att lidande och otillfredsställelse ska upphöra eller undvikas. Siddhartha lämnar palatslivet, sin hustru och son, och beger sig till skogs. Där byter han sin fina, dyrbara klädsel mot trasor, och med hjälp av ett svärd skär han av sitt långa svarta hår.

I en hjortpark i den indiska staden Benares ger Buddha sin första filosofiska föreläsning och sätter därmed dharma-lärans hjul i rullning. Buddha talar i detta historiskt mycket kända tal om medelvägens filosofi, om de fyra nobla sanningarna och om den ädla åttafaldiga vägen. I 45 år vandrar Buddha runt i Indien och delar med sig av levnadsrekommendationer och livsfilosofi till de som önskar lyssna och lära. Han startar Sanghan, den buddhistiska munkorden som idag finns spridd över flera kontinenter. Det berättas att Buddhas liv kom till sitt slut efter att han blivit matförgiftad av griskött eller dåligt tillagad svamp. Lugnt liggandes på en bädd mellan två salaträd dör Buddha en fullmånedag i maj, åttio år gammal, omgiven av sina lärjungar. Komplett och fullständigt upplyst uppnår Buddha parinirvana, den slutliga perfekta och ultimata nirvanan.